Jag visste inte att jag hade saknat så mycket som jag gjorde. Njöt av varje sekund i morse när jag grep tag i grepen och skottkärran och mockade ur Calles box, fyllde upp mat och gjorde ordning höpåsar. Vilken himla terapi och fasen vad de kan behövas ibland. Blev sådär tok hästsugen och kom på mig själv hur mycket jag saknade de fyrbenta flerahundrakilos djur. Dags att ta upp igen, Calle ska få lära mig allt han kan och hans ögon är så ärliga. Frågan är väl bara varför jag väntat så sjukt lång tid med att ta upp detta igen när de egentligen är precis de jag behöver. Skogsturer, hästmys och skotta lite skit ibland. Jaharå!
Resten av dagen har inte bjudit på så mycket, Mike har knådat pizza och lär väl komma hem vilken sekund som helst nu. Imorgon ska vi till mormor på förmiddagen och sen tror jag Bollnäs och mellandagsrean väntar. Är sugen på backen med men de kan kanske vänta tills på onsdag. Gissar på att jag inte kommer hitta något som vanligt när det är rea men vafan, någon gång ska väl bli den första och denna någon gång kanske är just i morgon.

Tiderna förändras och vi med. Detta gör mig ledsen och hemskt besviken många gånger. Men är de så här de ska vara så är de väl så och jag är iallafall världens lyckligaste som fick vara en del av förr.