Tiden går
Idag är det tre år sedan jag satte mig i Linns fullpackade XC90 för ett nyår i Vemdalen. Linn var den enda jag kände de andra fem var för mig helt okända människor. Som en spänd fjäder knäppte jag fast mitt bälte där i baksätet på den stora bilen omringade av dessa främlingar. Linn tittade på mig i backspegeln och gav mig den trygghet jag behövde. Runt Homna trakten åkte allas vår Eddie i cd-spelaren och jag undrade hur fan detta skulle sluta och vad fan jag hade gett mig inpå samtidigt som hjärtat sjöng och slog volter. Här kunde jag släppa fram den galna och tokiga Frida som hade varit inlåst ett tag.
Längst bak satt en blond främling, den norrländska dialekten klingade och hans blåögon log. Jag visste vem han var. Sippan kallades han tydligen och hade ryktet om sig att vara en hård typ med mycket attityd. Han hade något extra redan då. Stugan i Vemdalen hade för få sängar för sju personer och jag fick dela med främlingarna Steffen och Sippan. Gud hjälpe mig tänkte jag när jag bäddade i mina sängkläder. En dubbelsäng på tre personer, jag och dessa två "gangstrar". Var mest bara att gilla läget om man inte ville ha ryggskott av soffan. Kvällen kom och jag hamnade i mitten av dessa, Steffen somnade rätt snart och jag med, men vaknade av Jonas och Tim ett par timmar senare och Sippan låg då fortfarande vaken. Det var då omöjligt att somna om och strax därpå smög han in under mitt täcke och viskade att han inte hade kunnat släppa ögonen ifrån mig där jag låg och sov ett par decimeter från honom. Hjärtat slog volter och där låg vi sedan hela natten tätt tätt, under samma täcke, viskade för att inte väcka Steffen och tittade in i varandras ögon. Det hela kändes som en saga och ingen av oss ville att de någonsin skulle ta slut.
Tre år har gott och den gnistan som fanns då är ännu starkare idag.
Hela jag brinner för dig Mikael Sipuri och det absolut bästa jag har gjort i mitt liv var att sätta mig i Linns XC90 med fem helt främmande personer, jag fann kärleken och jag fann vänner för livet.
Jag älskar er
Nyårsafton 2007
Längst bak satt en blond främling, den norrländska dialekten klingade och hans blåögon log. Jag visste vem han var. Sippan kallades han tydligen och hade ryktet om sig att vara en hård typ med mycket attityd. Han hade något extra redan då. Stugan i Vemdalen hade för få sängar för sju personer och jag fick dela med främlingarna Steffen och Sippan. Gud hjälpe mig tänkte jag när jag bäddade i mina sängkläder. En dubbelsäng på tre personer, jag och dessa två "gangstrar". Var mest bara att gilla läget om man inte ville ha ryggskott av soffan. Kvällen kom och jag hamnade i mitten av dessa, Steffen somnade rätt snart och jag med, men vaknade av Jonas och Tim ett par timmar senare och Sippan låg då fortfarande vaken. Det var då omöjligt att somna om och strax därpå smög han in under mitt täcke och viskade att han inte hade kunnat släppa ögonen ifrån mig där jag låg och sov ett par decimeter från honom. Hjärtat slog volter och där låg vi sedan hela natten tätt tätt, under samma täcke, viskade för att inte väcka Steffen och tittade in i varandras ögon. Det hela kändes som en saga och ingen av oss ville att de någonsin skulle ta slut.
Tre år har gott och den gnistan som fanns då är ännu starkare idag.
Hela jag brinner för dig Mikael Sipuri och det absolut bästa jag har gjort i mitt liv var att sätta mig i Linns XC90 med fem helt främmande personer, jag fann kärleken och jag fann vänner för livet.
Jag älskar er
Nyårsafton 2007
Kommentarer
Postat av: linn
älskar dig frida, det var underbart.
Trackback