Jag tycker om när kylan biter i kinderna när man kliver utanför dörren. När höstslask och regnväder sakta går över till vinterköld och små små flingor. Jag tycker om när snöjdjupet i Sälen/Lindvallen visar på 3 dm och backarna snart är åkbara..
Har spanat in en fin bräda på sport-conrad.com. Har också spanat in ett par fina boots på Knåda Sport då jag känner att jag vill gynna bygdens utbud men där de inte fanns något bräda jag fastnade för. Jag hittade också ett riktigt fint ryggskydd där idag som kommer bli väl behövligt till vinterna då jag fan i mig ska sätta något i ett lite större hopp.
Har inte hittat någon hjälm ännu men de kommer.. Nu vill jag till Sälen.. NU NU NU! Samtidigt som jag känner skräck.. Varför?

Lilla My burken är proppfull av torkade kantareller iaf så jag och Halvan får äta svampmackor den perioden då pengarna inte riktigt räcker.. Inget emot svampmackor dock..
Men när pengarna inte räcker till så mycket så känns snowboarddrömmarna långt borta..
Får åka på Halvans gamla tills vidare. De gick ju rätt okej förra vintern så jag lär ju vara grum när jag får en som är i rätt längd och ett par boots som inte är 2 storlekar för stora :)

Jag saknar Linn!